Större nationell judotävling för barnen

Senaste veckorna har vi fått känna av de kalla nätterna här i Kathmandu. Kalla nätter tänker ni: “Ha ni skulle varit med i Arvidsjaur -77, då frös orden fast innan de ens hunnit lämna mun.” I Sverige har vi väl isolerade hus som gör att vi har en varm och skön säng och behaglig temperatur dygnet runt inomhus. Här i Nepal så växlar det lika mycket som ett flipperspel. Så från att sitta utomhus i shorts och t-shirt till att sova med underställ är en daglig omställning numera. Vi lyckades dra på oss varsin förkylning förra veckan och som grädde på moset blev vi matförgiftade och därmed sängliggandes i ett par dagar – börjar kännas som en riktig all-inclusive resa nu ;)

Under veckan så har det varit ett större judoevent här i staden. Seminarium och examination av judodomare på nationell nivå kombinerades med judotävling för ungdomar där barnen från både barnhemmet och ungdomshemmet var med och representerade CWCN. Vi åkte dit en dag då en av våra ideér är att utöka judoträningen till allmänheten och få en bättre inblick i sporten och potentialen. Barnen blev lyriska när vi anlände då vi inte hade sett dem på över en vecka. Det var kul att se dem tävla utanför skolan mot andra okända barn, och vi kände att stundens allvar och fokuseringen var det viktigaste för dem denna dag.

Happy reunion after some days of having a cold!

Happy reunion after some days of having a cold!

Hela eventet var riktigt välgjort och disciplinen inom judo med respektfulla bugningar både när deltagaren träder in på mattat, inför domaren och inför motståndaren skänker en harmonisk stämning över allting. Det var fullt med reportrar från allehanda nyhetsmedel och det märks att judoförbundet verkligen försöker promota sporten inom landet.

Cutest judo participants ever

Cutest judo participants ever

Det är väldigt kul att få träffa barnen utanför skolområdet, då de vanligtvis inte får lämna skolan så blir det alltid lite extra speciellt när det är ett sånt här arrangemang och man slås lite extra av glädjen i barnens ögon!

Lunch break out in the sun

Lunch break out in the sun

Vi agerade mest paparazzi vid sidan av ringen och lät tränaren och caretakern peppa och motivera barnen inför sina respektive matcher. Men det märks att barnen uppskattar vår närvaro då de sätter sig i stora klungor runtom oss och vi tittar på matcherna tillsammans.

Chilling outside the ring

Chilling outside the ring

I alla åldersklassarna bjöds det på fina uppvisningar. Mestadels var det låsningar som avgjorde matcherna men nån gång ibland blev det rejäla kast av motståndaren. Ett ålderspann från 5 till 17 år gjorde att det blev alltifrån söta små knuffar till rejäla smällar i mattorna när de äldsta lade hela kroppen bakom sina utfall.

"I believe I can flyyyyyyyy, I believe I can touch the skyyyyyyy!"

“I believe I can fly, I believe I can touch the sky!”

Barnen tar tävlandet på fullaste allvar. Det ska gå riktigt långt innan en deltagare slår i mattan för att signalera att denne ger upp. Ett bevis på envisheten fick vi i en av tjejfinalerna där en av deltagarna låstes såpass länge och hårt så att hon till slut tappade medvetandet och sjukvårdsteamet fick kallas in med luktsalt och känna av hennes puls. Det var några minuter när allting stannade upp och alla ställde sig frågan om hon levde. Turligt nog så gick det bra och en kvart senare kunde hon sitta upp på en stol iallafall.

GIRLPOWER!

GIRLPOWER!

Dagens bäst presterande från CWCN. 3 guldmedaljer och ett antal silver och brons gjorde denna dagen till den bästa under veckan!

CWCNs finest judo players this day, with caretakers and trainers

CWCNs finest judo players this day, with caretakers and trainers

MHS – Mobile Health Service

En viktig del av CWCN’s verksamhet är deras MHS. Tre dagar i veckan åker en minibuss, med en sjukvårdare, två fältarbetare, mediciner och sjukvårdsutrustning, för att ge gatubarn i Kathmandu den vård de behöver. Dessutom är detta ett sätt att uprätthålla en god kontakt med gatubarnen och föra jouraler över dem. Det är genom MHS-verksamheten som CWCN får reda på om det finns barn som har viljan och motivationen att lämna livet på gatan för att få boende och utbildning i Nayapati.

När vi äntligen fått våra voluntär-identitetskort kan vi följa med MHS-teamet för att assistera och studera deras arbete. Eftersom teamet huvudsakligen åker till tempel behöver vi dessa identitetskort för att kunna komma in på områdena utan att behöva betala dyra inträdesavgifter. Anledningen till att de åker just till tempel är att gatubarnen håller till på tempelområden eftersom de lätt kan tigga till sig lite slantar av besökarna. Samt att barnen hittar mycket slängda mynt då det anses bringa tur att kasta mynt i önskedammar. Det finns också många bra ställen för dom att sova på inne på dessa områden.

När minibussen anlänt till Sinamangal där teamet står och väntar lastar vi in mediciner och sjukvårdsartiklar i bussen. Solen har precis gått ner och vi kör ut på ringvägen som vid femtiden är fullsmockad med tjock trafiksylt. Motorcyklar som ivrigt försöker tränga sig mellan stora lastbilar och bussar. Ett evigt tutande, av trafikater som kör om, av de som blir omkörda och frustrerade förare som tycker det går för långsamt. Som tur är sitter vi längst bak i bussen och kan tack vare den genuina Nepalesiska folkmusiken från bilstereon njuta av färden. Efter en halvtimme, motsvarande ringa tre kilometer, når vi templet Pashupatinath, beläget längs den heliga Bagmatifloden. Ett enormt hinduiskt tempelområde som är otroligt vackert upplyst under kvällstid.

Pashupatinath

Pashupatinath

Vi lämnar bussen tillsammans med fältarbetarna Dharma och Himalaya för att se om det finns några barn som vill ha sjukvård. Barnen som håller till på detta område vet att CWCN’s buss anländer hit varje måndag strax efter solnedgången. Vi möter en pojke som även han känner till detta och är på väg till vår buss. Promenaden fortsätter genom hela området, det är inte så många barn som syns till. Men fältarbetarna visar oss vart de brukar hålla till, några byggnader längs floden har skrymslen där det ligger madrasser och välanvända filtar där barnen tar skydd under natten.

Bed room for street kids

Bed room for street kids

Night watchers -approaching hindu funerals

Night watchers -approaching Hindu funeral ceremonies

När vi traskar längs floden skymar vi ett antal flammande eldar. Det är begravningscermonier, hinduerna bränner sina döda. Liket som ligger i ett orange tygstycke läggs på stockar och täcks av halm. Det tar sedan en halvtimme innan endast askan återstår. Allt detta beskådas av de anhöriga. På andra sidan floden hålls den kvällsliga ljuscermonin med munkar som sjunger. Som västerlänningar är vi välkomna att vara på tempelområdet, men inte gå in i själva templen. Hinduerna förutsätter att vi äter nötkött, kossor är heliga och därför anser de att inga turister får gå in i deras tempel.

Munk's evening cermony

Munk’s evening cermony

Vi kommer precis i tid tillbaka till bussen för att se när de sista barnen genomgår en undersökning av sjukvårdaren Saroj. Saroj har själv levt på gatan innan han blev omhändetagen av CWCN, nu arbetar han i MHS-teamet samtidigt som han utbildar sig inom sjukvård på universitetet. Pojken som har satt sig på ett säte i mitten av minibussen drar upp sin tröjärm och visar Saroj ett sår som han har på armen. Såret tvättas och han får ett bandage om det. Hans kompis, som precis blivit undersökt, tittar nyfiket på. När undersökningen är färdig fyller Saroj i journalen för pojken som sedan glatt hoppar ur bilen och försvinner iväg med sin kompis i mörkret.

Saroj giving treatment to a boy

Saroj giving treatment to a boy

Denna kväll fick tio gatubarn vård av MHS-teamet, alla med någon form av förkylning eller lättare skrubbsår. Om barnen har en allvarligare åkomma körs de till sjukhus. Som tur var behövdes det inte idag.

Nästa stopp är Boudha Stupa, ett Budhistiskt tempel. Polisen har nyligen gjort en razzia i området för att få bort de gatubarn som tidigare höll till där. Trots det åker vi dit ändå, ifall det är några barn som vänar på oss där. Vi följer alla rödklädda munkar sin runda kring stupan, medsols såklart enligt den budhistiska traditionen. Alla små starinsljus och färgglada lampor lyser upp den gigantiska vita betongklumpen med sina stora ögon och guldiga hatt som är klädd med böneflaggor. Till den trummande musiken når vi snart huvudentrén igen och fortsätter ut från området.

Boudha Stupa

Boudha Stupa

Vi såg inte ett enda gatubarn kring stupan, framöver kommer MHS-teamet att hitta en ny destination istället för Boudha Stupan. Det gäller bara att de får reda på vart barnen som tidigare hållt till där numera håller hus. Kvällen avslutas med en kopp ”milk coffee” på ett litet hak i kvarteren kring Boudha. Sittandes på några pinnstolar under en presenning med en värmande kopp i handen fick vi ta del av den familjära stämningen i teamet. Trots att de jobbar sena kvällar tar de sig tid att sitta ner tillsammans och prata en stund innan de beger sig hemåt till sina familjer.

Gummiband, politik och Hare Krishna

Det har varit relativt tyst på bloggen senaste tiden. Vi har fått erfara effekterna av hur ett U-lands infrastruktur fungerar, och mer närmare bestämt sjuuuuuukt seg internetuppkoppling. Ett väldigt vanligt problem häromkring. Vi känner att behovet av meditation blir större och större. ;)

Sad but true!

Sad but true!

Förra veckan var det ett stort internationellt möte i Kathmandu, SAARC. Ett antal länder träffas och pratar en massa, och värdlandet får möjlighet att visa upp sig. Nepal har inte varit sena med att försöka göra ett bra intryck. Tiden innan mötet har vägar, trottoarer, lyktstolpar, natur, you name it, fått sig en rejäl uppfräschning. Gator revs upp och ny asfalt lades om. Trottoarstenar togs bort och man tryckte ner småträd som bara efter två dagar lyckats få gulnade blad. Trafiken begränsades så alla fordon fick bara köra varannan dag, reg-skyltar som slutar på udda nummer fick bara köra mån, ons och fredag medan de med jämna nummer fick tis, tors och lördag att förvalta istället. Så för en gångs skulle kändes luften relativt fri från smog och partiklar, och framförallt så behövde vi inte sitta i bilköer så fort vi skulle ta oss någonstans. Elen passade man även på att vara generös med, detta för att visa upp en skimrande, levande stad nattetid. För att kompensera detta så har vi nu väldigt begränsad tillgång till el. Man bara måste älska politik ;)

I samband med SAARC så var även personalen på skolan ledig i två dagar, så under en av dagarna tog Tirupati (kommunikationsansvarig på CWCN) och Yamuna (engelskalärare på skolan) med oss på en liten stadstrek. Först fick vi komma hem till Yamuna och se hur hon hade det där hon bodde med sin mamma och syster i två rum. Dagen till ära hade även hennes mormor som uppnått en respektabel ålder av 80 år på besök. Så när vi drack kaffe gjorde hon hos sällskap. Det märks att de har respekt för de äldre för både Yamuna, hennes syster och deras mor var väldigt måna om att mormor skulle sitta bekvämt, ha en liten fotpall, och stora varma filtar om sig. Kaffet här i Nepal är dock en light-variant, så ingen koffeinrush här inte. ;)

Yamuna and her grandmother

Yamuna and her grandmother

Heading uphill

Heading uphill

Efter fikat så knatade vi upp längs staden tills vi nådde de norra delarna och gränsen till bergen/kullarna. Efter en fantastisk lunch på en av restaurangerna så gick vi till internatskolan som Tirupati studerat på. Det var en väldigt fin skola med stora lokaler, egna sovrum, laboratorium, ett antal fotbollsplaner och basketplaner samt en utomhusbassäng.

Basket

Erik and Tirupati showing their basket skills

Som en avslutning på promenaden gick vi till ett tempel tillägnat Krishna. Vi hann knappt mer än att komma in förrän några snaggade unga munkdespoter inom Hare Krishna var framme och välkomnade oss. De ville genast dela med sig av sina erfarenheter veta mer om oss och varför vi kommit dit. När vi sa att våra vänner ville visa oss ett tempel lät det mer som att de inte fokuserade på orsaken till att vi var där utan mera faktumet att vi hade kommit dit, så efter ett antal utlägg mest baserat på filosofiska uppfattningar märkte vi att våra vänner och Hare Krishna hamnade i en hätsk diskussion. Våra vänner frågade om vi ville sitta och lyssna mer, och vi tänkte, ”ja, varför inte en liten stund, det är ju inte var dag man träffar på Hare Krishna!”. Våra vänner gick ut och tog lite luft och våra ”föreläsare” pratade på, efter att tag så kom de in på deras heliga skrift, Bhagavad-gita, och att den innehåller svar på alla våra frågor, och för enbart 500 rupees kunde vi få köpa denna bok. När Tirupati hade varit hos templet vid ett tidigare tillfälle hade han fått boken till skänks. Vi märkte mer och mer hur det från en ömsesidig diskussion till slut landade i ren rekrytering. De ville framhålla sin tro som den rätta och som de väluppfostrade själar vi är satt vi lugnt och saligt, utåt sett i alla fall, kvar och lyssnade. Till slut skulle de ha en ceremoni där munkarna och lite andra människor utifrån körde igång sina trummor och började sjunga Hare Krishna och dansa runt. Sofia var strategisk då hon gick runt med kameran och fotade medan Erik stod kvar och observerade hela spektaklet med armarna i domusställning. En av de knasigare munkarna gjorde dock ett försök att bjuda in honom, när inte ord hjälpte sträckte han sig efter Eriks hand och försökte greppa den och dra med honom ut i dansen. Men som den stoiske viking han är (gissa vem som skriver detta) stod han lugnt och sansat kvar och sade artig, ”I will just look and observe, thank you!”. Efter ett par minuter inne på Hare Krishna-partyt fick vi nog båda två och gick ut till våra vänner som stod och väntade. En halvtimmes promenad till kollektivtrafiken gav oss allihop möjlighet att få vädra våra intryck av hela händelsen, och alla var väldigt eniga i ämnet, så vi är fortfarande vänner :D

Hare Krishna altar in the temple

Hare Krishna altar in the temple

En av munkarna var dock någorlunda vettig, och han erbjöd sig att lära Sofia meditera om hon skulle komma dagen efter. Open-minded som hon är och då hon även vill lära sig meditation så åkte hon dit nästa dag. Det visade sig dock att de först hade en tacksägelseceremoni i samma stil som ovan. Hon genomled den deltagandes rent fysiskt med sång och dans i väntan på den utlovade meditationen. Sången ljöd enligt följande:

”Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna Hare Hare, Hare Ram Hare Ram, Ram Ram Hare Hare”

En äldre tant bjöd upp Sofia till dans vilket hon med påklistrat leende tackade ja till. Dansen liknande klappa händerna-leken man hade på lågstadiet som följdes av ett männskotåg a la conga. Efteråt var det sedan dags för meditationsstunden, och gissa vilken mantra hon fick sitta och gnola på om inte:

”Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna Hare Hare, Hare Ram Hare Ram, Ram Ram Hare Hare”

Efter detta kände Sofia att det kanske inte var riktigt det hon hade hoppats på så hon tackade artigt för allt och fick som gåva från församlingen med sig ett bönehalsband så att hon kan öva på egen hand om det skulle falla henne in.

 

En dag fick Erik förmånen att följa med Tirupati och hans vapendragare tillika skyddsängel på ett hinduiskt bröllop till en gemensam vän till dem. Det var mycket välstrukna skjortor och färgsprakande saris inne på området. Brudparet var i fokus hela kvällen och det tog lång tid innan jag fick möjlighet att hälsa på dem. Det blev mycket uppståndelse kring den enda västerlänningen på bröllopet och många kom fram och ville bjuda mig på en öl. Efter ett par timmar blev det dags för festsällskapet att dra sig vidare till en annan tillställning. Ett hinduiskt bröllop i Kathmandu innebär att det är två till fyra dagars firande med olika delar av släkt och vänner. Men tacksam för att fått se något som jag aldrig kommer uppleva i Sverige gick jag därifrån med ett leende på läpparna och sinnet i behåll.

Hindu wedding entrance

Skolan har startat upp egna odlingar på området. Detta för att inte behöva köpa mat i lika stor utsträckning. Det är två mindre jordplättar där pojkhemmet och flickhemmet ansvarar för varsin. Odlingen kommer vara säsongsbetonad, så man odlar det som går att odla, just nu är det mest chilli, kryddor och rädisor, men framöver blir det även potatis och majs. Det har även byggts ett skjul på området där de ska ha kor, getter och höns. Ett av våra uppdrag blir att räkna på besparingen de kan göra i och med detta och förhoppningsvis även utöka detta till att sälja lite grönsaker själva.

Farming

På skolan har vi haft filmvisning för barnen på våra datorer. ”Hitta Nemo” är en klassiker som man aldrig blir för gammal för, Erik är det levande beviset för det när han kom på sig själv att skratta högre än vad barnen gjorde till skämten i filmen.

En lek som barnen företar sig med är chungi – trixande med ett jytter av massa gummiband. Vi hoppade glatt in i ringen och visade våra diskutabla färdigheter i denna aktivitet – men kul var det, både för oss och barnen!

Chungi

Och som ni ser är det helt underbart att kunna ta på sig shorts och njuta av solen i december månad!

December chill

December chill

Adorable view from our roof top :)

Adorable view from our roof top :)

Picknicktajm

En gång om året så åker hela CWCN iväg på picknick, alla anställda, barn och styrelsemedlemmar. Detta för att fira barnens dag och även CWCNs grundande. Barnen står i fokus och de får själva bestämma vad som ska hända och även stå själva för mycket av aktiviteterna.

CWCN - Heart, Hand, Head

CWCN – Heart, Hand, Head

Efter invigningsceremonin där alla samlades i en stor ring varpå konferenciererna hälsade alla välkomna var det dags för den dagliga morgongymnastiken, mycket hopp och flax drog upp pulsen till 180 i den gassande solen och sedan var dagen igång.

DSC_1296

Bhai & Dhai

Snack time in paradise

I år så hade barnen bestämt att det skulle vara fotbollsmatch mellan de anställda och barnen. Så två matcher stod på agendan där de anställda med förstärkning av undertecknad (Erik) först mötte pojkarna från skolans barnhem och därefter pojkarna från ungdomshemmet. Matcherna utspelade sig på en stor grusplan uppe på bergsluttningarna där en snedträff innebar att åskådarna snabbt fick skutta ner och sedan kasta upp bollen. Många intensiva närkamper, följda av snabba dribblingar och långa krossbollar gjorde sitt i den stekande värmen. De vuxna startade starkt i båda matcherna. Pojkhemmet visade sig dock vara för små och snabba och vann övertygande med 3-1. Därefter drog molnen in och de vuxna fick ny energi inför andra matchen mot ungdomarna. Ett tätare försvar och större måltavlor i tacklingarna gjorde att det stod 1-1 vid full tid. I straffavgörandet visade dock ungdomarna var skåpet skulle stå och vann rättvist.

Football game between adults and boys

Boys showing their skills

Som efterföljning till fotbollen hade barnen förberett för en lek som påminner mycket om pinata. Deltagaren fick ögonbindel och skulle sedan gå fram till en urna och försöka slå sönder den med pinnen, och i urnan låg det ett pris som vinnaren fick.

Break the bucket like pinata

Senare körde några av tjejerna en dansuppvisning av det mer moderna slaget till en av J Los dängor.

Dance performance

Photogenique

Photogenique

Som en sista aktivitet så spelades det allsköns blandad musik. Allt från nepalesisk pop, hindulåtar till röjjig house. Det märktes att barnen är vana att röra på sig till musikens toner när de drog igång med århundrandets utomhusdisco. Vi gjorde själva inhopp i ringarna, inte lika rytmiskt dock, men det uppskattades med applåder och stora leenden.

Picnic dancing

Första lektionen

Då många lärare var frånvarande pga utbildning och sjukdom, så fick vi möjlighet att ge ett första bidrag till barnen. Yamuna som är engelsklärare frågade oss om vi ville berätta en histora för barnen och efter lite finurlande kom vi på att Lejonkungen är en bra historia.

Yamona and Sofia having lunch and preparing for the class

Sofia and Yamuna having lunch and preparing for the class

Sofia som kan historien utan och innan stod för pratandet och även de illustrativa bilderna på whiteboardtavlan.

Telling story for the kids

Sofia telling the Lion king story for the kids

Många av barnen hade sett filmen tidigare, så det underlättade för deras förståelse när de lyssnade, detta då de inte är vana dels vid den lite mer avancerade nivån på engelska som blir när man berättar en full historia, men likväl vår svengelska dialekt. Efter berättelsens lyckliga slut ställde vi lite följdrågor för att interagera med barnen.

Illustrations - Lion king

Illustrations – Lion king

Det som gör Lejonkungen till en bra historia för dessa barn är sensmoralen. Även om man har ett jobbigt förflutet så är det viktigaste att man tar lärdom utav det och inte försöker undvika det.

One morale of the movie

One morale of the movie

Judotävling på skolan!

Lineup of participants before competition starts

Lineup of participants before competition

Två eftermiddagar i veckan lägger barnen tid på kreativt arbete. På onsdagen är det förberedelser och på fredagen genomförs det. Denna gång hade barnen styrt upp en judotävling, detta då väldigt många av dem tränar och tävlar i det. Vi blev med glädje inbjudna till att vara publik när barnen visade upp sina skills för lärarna och oss.

Girls competing in judo

Girls competing in judo

Judo är som verktyg väldigt, väldigt användbart inom CWCNs verksamhet och något som uppmuntras starkt. Det är en disciplinerande sport som lär barnen att hantera både mot- och medgångar likväl som att det tvingar dem att fokusera på här och nu. Något som är extremt viktigt för barn som har ett tufft förflutet och skapar mycket tankar och tvivel om sig själva.

Boys competing in judo

Boys competing in judo

Nu hoppas vi bara på att dojon, som håller på att byggas, ska bli klar så snart som möjligt så barnen kan få ännu bättre förutsättningar att träna och tävla i sin favoritsport.

Construction area for new dojo

 

Boende fixat!

Efter att ha träffat Sunil och fått bra kontakt med övriga personer på CWCN, så visade det sig att de hade ett våningsplan ledigt på kontoret i Sinamangal (5 min från flygplatsen). På onsdagen var det ett dussin personer som röjde ur de gamla administrativa lokalerna för den numera nedlagda skjortverksamheten och de gjorde ett fantastiskt arbete. Sju timmar av grovstäd med kemikalier som skulle få hälsovårdsmyndigheten att fly landet gjorde att vi till slut har någonstans att bo. :)

The house and Security Guard in Sinimangal

The house in Sinamangal with our friendly security guard in front

Ett trevligt krypin mitt bland alla Nepalesiska locals som delas med MHS (Mobile Health Service), Yubalaya (pojkhemmet för 16-19 år) och CWCNs styrelse.

Guards room to the left and our apartment to the right

Guards room to the left and our apartment to the right

Standarden är helt klart acceptabel. Våra vänner har lyckats skramla ihop kylskåp med frysfack, gasspis, en liten miniugn, diverse köksgeråd och nödvändigt möblemang.

Apartment kitchen

Apartment kitchen

Något som inte stod i hyreskontrakt var övriga medboende som är lätt gyllenbruna, stora som en tumme med långa känselsprön som sticker ut från skallen. Vi hade ändå lätt för att acceptera deras närvaro då de spenderar den mesta tiden i köket och främst nattetid. Har dock hänt att en av kackerlackorna gav sig ut på upptäcktsfärd och kröp upp i Eriks säng och väckte honom genom lite lätt kittlande på benet – Men “Hey, de var ju här först!” ;)

First dinner at the apartment - Momos!

First dinner at the apartment – Momos!