Picknicktajm

En gång om året så åker hela CWCN iväg på picknick, alla anställda, barn och styrelsemedlemmar. Detta för att fira barnens dag och även CWCNs grundande. Barnen står i fokus och de får själva bestämma vad som ska hända och även stå själva för mycket av aktiviteterna.

Photogenique

Photogenique & best friends

Efter invigningsceremonin där alla samlades i en stor ring varpå konferenciererna hälsade alla välkomna var det dags för den dagliga morgongymnastiken, mycket hopp och flax drog upp pulsen till 180 i den gassande solen och sedan var dagen igång.

Snack time in paradise

Snack time in paradise

I år så hade barnen bestämt att det skulle vara fotbollsmatch mellan de anställda och barnen. Så två matcher stod på agendan där de anställda med förstärkning av undertecknad (Erik) först mötte pojkarna från skolans barnhem och därefter pojkarna från ungdomshemmet. Matcherna utspelade sig på en stor grusplan uppe på bergsluttningarna där en snedträff innebar att åskådarna snabbt fick skutta ner och sedan kasta upp bollen. Många intensiva närkamper, följda av snabba dribblingar och långa krossbollar gjorde sitt i den stekande värmen. De vuxna startade starkt i båda matcherna. Pojkhemmet visade sig dock vara för små och snabba och vann övertygande med 3-1. Därefter drog molnen in och de vuxna fick ny energi inför andra matchen mot ungdomarna. Ett tätare försvar och större måltavlor i tacklingarna gjorde att det stod 1-1 vid full tid. I straffavgörandet visade dock ungdomarna var skåpet skulle stå och vann rättvist.

Football game in the mountains 1

Football game between adults and boys

Football game in the mountains 2

Boys showing their skills

Som efterföljning till fotbollen hade barnen förberett för en lek som påminner mycket om pinata. Deltagaren fick ögonbindel och skulle sedan gå fram till en urna och försöka slå sönder den med pinnen, och i urnan låg det ett pris som vinnaren fick.

Break the bucket like pinata

Break the bucket pinata-style

Senare körde några av tjejerna en dansuppvisning av det mer moderna slaget till en av J Los dängor.

Dance performance

Dance performance

Som en sista aktivitet så spelades det allsköns blandad musik. Allt från nepalesisk pop, hindulåtar till röjjig house. Det märktes att barnen är vana att röra på sig till musikens toner när de drog igång med århundrandets utomhusdisco. Vi gjorde själva inhopp i ringarna, inte lika rytmiskt dock, men det uppskattades med applåder och stora leenden.

Picnic dancing

Picnic dancing

Första lektionen

Då många lärare var frånvarande pga utbildning och sjukdom, så fick vi möjlighet att ge ett första bidrag till barnen. Yamuna som är engelsklärare frågade oss om vi ville berätta en histora för barnen och efter lite finurlande kom vi på att Lejonkungen är en bra historia.

Yamona and Sofia having lunch and preparing for the class

Sofia and Yamuna having lunch and preparing for the class

Sofia som kan historien utan och innan stod för pratandet och även de illustrativa bilderna på whiteboardtavlan.

Telling story for the kids

Sofia telling the Lion king story for the kids

Många av barnen hade sett filmen tidigare, så det underlättade för deras förståelse när de lyssnade, detta då de inte är vana dels vid den lite mer avancerade nivån på engelska som blir när man berättar en full historia, men likväl vår svengelska dialekt. Efter berättelsens lyckliga slut ställde vi lite följdrågor för att interagera med barnen.

Illustrations - Lion king

Illustrations – Lion king

Det som gör Lejonkungen till en bra historia för dessa barn är sensmoralen. Även om man har ett jobbigt förflutet så är det viktigaste att man tar lärdom utav det och inte försöker undvika det.

One morale of the movie

One morale of the movie

Judotävling på skolan!

Lineup of participants before competition starts

Lineup of participants before competition

Två eftermiddagar i veckan lägger barnen tid på kreativt arbete. På onsdagen är det förberedelser och på fredagen genomförs det. Denna gång hade barnen styrt upp en judotävling, detta då väldigt många av dem tränar och tävlar i det. Vi blev med glädje inbjudna till att vara publik när barnen visade upp sina skills för lärarna och oss.

Girls competing in judo

Girls competing in judo

Judo är som verktyg väldigt, väldigt användbart inom CWCNs verksamhet och något som uppmuntras starkt. Det är en disciplinerande sport som lär barnen att hantera både mot- och medgångar likväl som att det tvingar dem att fokusera på här och nu. Något som är extremt viktigt för barn som har ett tufft förflutet och skapar mycket tankar och tvivel om sig själva.

Boys competing in judo

Boys competing in judo

Nu hoppas vi bara på att dojon, som håller på att byggas, ska bli klar så snart som möjligt så barnen kan få ännu bättre förutsättningar att träna och tävla i sin favoritsport.

Construction area for new dojo

Construction area for new dojo

 

Boende fixat!

Efter att ha träffat Sunil och fått bra kontakt med övriga personer på CWCN, så visade det sig att de hade ett våningsplan ledigt på kontoret i Sinamangal (5 min från flygplatsen). På onsdagen var det ett dussin personer som röjde ur de gamla administrativa lokalerna för den numera nedlagda skjortverksamheten och de gjorde ett fantastiskt arbete. Sju timmar av grovstäd med kemikalier som skulle få hälsovårdsmyndigheten att fly landet gjorde att vi till slut har någonstans att bo. :)

The house and Security Guard in Sinimangal

The house in Sinamangal with our friendly security guard in front

Ett trevligt krypin mitt bland alla Nepalesiska locals som delas med MHS (Mobile Health Service), Yubalaya (pojkhemmet för 16-19 år) och CWCNs styrelse.

Guards room to the left and our apartment to the right

Guards room to the left and our apartment to the right

Standarden är helt klart acceptabel. Våra vänner har lyckats skramla ihop kylskåp med frysfack, gasspis, en liten miniugn, diverse köksgeråd och nödvändigt möblemang.

Apartment kitchen

Apartment kitchen

Något som inte stod i hyreskontrakt var övriga medboende som är lätt gyllenbruna, stora som en tumme med långa känselsprön som sticker ut från skallen. Vi hade ändå lätt för att acceptera deras närvaro då de spenderar den mesta tiden i köket och främst nattetid. Har dock hänt att en av kackerlackorna gav sig ut på upptäcktsfärd och kröp upp i Eriks säng och väckte honom genom lite lätt kittlande på benet – Men “Hey, de var ju här först!” ;)

First dinner at the apartment - Momos!

First dinner at the apartment – Momos!

Första dagen på skolan

Dagen efter att vi kom tillbaka till Kathmandu från vår trekkingtur hoppade vi direkt in i händelserna för vårt arbete på CWCN. Tirupati, kommunikationsansvarig på CWCN, kom till vårt hotell för att ge oss en kort sammanfattning av hur organisationen fungerar. Dessutom gav han oss det positiva beskedet om att det fanns en lägenhet som vi kunde bo i.

Dagen därpå åkte vi ut till skolan i Nayapati för att introduceras för barnen och de anställda. Nayapati ligger i nordöstra utkanterna av Kathmandu, strax nedanför de grönskande bergskullarna vid foten av Himalaya. Skolan är belägen i ett lugnt område, man hinner precis lämna den hektiska stadsmiljön och rulla ut på landsbygden innan man kommer fram till skolan. Innanför områdets grindar finns tre byggnader, flickhemmet, pojkhemmet och i den tredje finns det lektionssalar, judohall och kontor.

Boys home with outer front yard and memorial monument

Boys home with outer front yard and memorial monument

När vi kliver ur minibussen som tagit oss och alla lärarna till skolan möts vi av en välkomstceremoni. Vi får först varsin silkessjal runt halsen, sedan kommer barnen, som ställt sig på ett långt led framför oss, fram en och en och ger oss gula tagetesblommor. Alla med ett stort leende när de säger “Namaste” till oss. Vi kände oss otroligt hedrade av ett så vackert välkomnande.

Efter välkomnandet sitter vi ned med platschefen Sunil som ger oss en bra bild av verksamhetens nuläge. Det har skett en omorganisation och verksamheten har fått en ny struktur vilket har bidragit till följande:

  • Skjorttillverkningen har lagts ner. Maskiner och material har sålts.
  • Lokalerna i Sinamangal används nu till MHS (Mobile Health Service), ungdomshemmet Yubalaya, några kontor, mötesrum och boende för volontärer.
  • Jordbruksverksamhet har startats på CWCN i Nayapati. Nu brukas jorden för att odla grödor och bli mer självförsörjande av dessa. Ett skjul har byggts där boskap är tänkt att hållas, även detta för självförsörjning. Planer finns att köpa in kor, getter och kycklingar till våren 2015.
  • Judoverksamheten på CWCN Nayapati har vuxit. Talangfulla elever har varit iväg på tävlingar i Japan. Under våren 2014 anordnades en tävling på skolans område. Till våren 2015 kommer nästa tävling att hållas, denna gången i en dojo som ska byggas på skolans mark.

Efter mötet med Sunil fick vi ta del av de dagliga rutinerna på skolan. Varje morgon är det uppställning på skolgården strax innan kl 10. Detta är för de elever som går i klass 1-3 inom CWCNs “NFE” som står för Non Formal Education. En elev instruerar de andra i morgongymnastik, bön och nationalsång. Därefter börjar dagens lektioner, det hålls fyra lektioner fram till kl 13 då det är dags för en timmes snacks-break. Då går både elever och lärare till matsalarna för att äta det som står på dagens matsedel. Lektionerna håller på fram till klockan 15. De elever som går i klasserna 6-12 går på andra skolor i närheten.

Daily morning routine

Daily morning routine

Lärarna åker hem från skolan klockan 17 och efter det så tar två “caretakers” hand om respektive hem fram till på morgonen. På sin fritid tränar barnen judo, spelar carrom, studerar, spelar fotboll, bordtennis eller springer runt på området och leker med varandra.

Boys showing us around in their crib

Boys showing us around in their crib

Showing who´s "da BOSS" in Ping Pong ;)

Showing who´s “da BOSS” in Ping Pong ;)

Boys playing "Carrom"

Boys playing “Carrom”

Mt Everest Base Camp – There and back again

Klockan 04:15 mitt i natten ringer telefonen, det är vår guide som ringer och säger att han står utanför med taxin, en timme i förväg. Vi tittar upp i våra morgonfrisyrer som ser ut som två mindre bergsmassiv och ställer oss frågan – tog vi fel på tiden?
Självklart inte, vår guide hade kommit fram till under natten att det är bättre att vi kommer till flygplatsen lite i förväg för att vara säkra på att komma med planet, detta då vädret kan växla väldigt snabbt uppe i bergen.

Snabbare än vad man kan säga dallas sallad baklänges hoppade vi upp ur sängarna och sprang ut till taxin med vår packning. Efter en taxiresa i mörkret och en halvtimme utanför flygplatsen väntandes på att de skulle låsa upp fick vi komma in och värma oss med några “milk tea” innan vi begav oss till planet.

Flygplan - klassiskt och beprövat aka gammalt

Inside the belly of the beast

Den 29 Oktober lyfte vi från Kathmandu flygplats och ett litet plan tog oss till Lukla, 2600 m över havet. Därifrån började vår vandring upp mot Everest Base Camp och toppen Kala Patthar på 5545 m. Med oss hade vi guiden Ngwang och portern Jigme. Turen tog totalt 12 dagar, varav 7 dagar uppåt, 2 acklimatiseringsdagar och 3 dagar tillbaka ner.

Flygplats Lukla - ankomst

Check out at Lukla airport – Guides & porters awating tourists

Till en början vandrade vi i ett landskap av skogbeklädda berg, forsande floder, vattenfall och genom små genuina byar. På vägarna möttes vi av, förutom andra turister, jak-karavaner, mulåsnor och bärare som transporterar diverse varor upp och ner från bergen. Så mycket intryck att vi till en början knappt kunde se hur vacker naturen var!

Porter on its way to Namche

Porter on its way to Namche

Yak in profile

Yak in profile

Yuackie babies (or how is it spelled?) ;)

Yuackie babies (or how is it spelled?) ;)

När vi kom över 3000 m byttes skogen ut mot kargare berg med låga buskar. Vi kunde skymta allt fler vita bergstoppar i fjärran. Stigarna blev allt smalare, stenigare och brantare. Självklart blev det även jobbigare att andas då luften blev syrefattigare. Vår hastighet blev allt mer styrd av den smygande huvudvärken. Som botemedel för detta drack vi “Hot Ginger Lemon” och åt vitlöksoppa till frukost (helt klart ingen vidare smaksensation). För att vänja våra kroppar vid den höga höjden hade vi även acklimatiseringsdagar då vi gjorde dagsturer till högre höjder för att sedan gå ner igen och sova en extra natt på samma ställe.

Breathtaking view!

Breathtaking view!

Typical view - Mountains and Buddhist flags

Typical view – Mountains and Buddhist flags

As  mentioned above ;)

As mentioned above ;)

Över 4000 m blir vandringen riktigt tuff. Vi måste gå små korta steg i uppförsbackarna för att hinna med att andas. För att hjälpa kroppen med acklimatiseringen ytterligare tar vi medicinen Diamox som snabbar på andningen när man sover och driver ut vätska.

Sleeping bag and diamox makes you sleep like a baby - A big baby with beard!

A warm sleeping bag and diamox makes you sleep like a baby – A big bearded baby!

Stupa with Eyes of Buddha

Stupa with Eyes of Buddha

På 5000 m är vi nära målet! På en dagstur i strålande solsken tar vi oss till Everest Base Camp.Känslan av att på en falkblicks avstånd kunna skönja lägret är oslagbar. Ny kraft bubblar upp inifrån och de sista hundra meterna är nog de lättaste på hela turen.

Dream team - Mission accomplished!

Dream team – Mission accomplished!

Väl framme så släpper all spänning och press som vi har haft på oss de senaste dagarna – VI LYCKADES! Det känns verkligen underbart att stå där högt högt uppe i Himalaya där så många expeditioner har haft sin utgångspunkt, att vara en del i detta massiva skådespel av naturen och dess krafter gör att man verkligen känner sig levande!

Mitt i all denna eufori så hörde Erik en person ropa hans namn på tjugo meters avstånd, helt från ingenstans, förvånad till tusen är det en kollega från hans tid i Sandviken – världen är allt bra liten när man stöter på vänner på några av de mest otillgängliga ställen som finns.

Found an former colleague at Base camp - what're the odds for that?

Found an former colleague at Base camp – what’re the odds for that?

Morgonen därpå går vi upp 05.00, stiger ut mitt i den stjärnklara natten inramad av bergsmassiven, med målet att bestiga berget Kalla Patthar på 5545 m för att se soluppgången över Mt Everests topp. En otroligt krävande prestation men helt klart mödan. Vackrare platser är svåra att hitta…

Mt Everest sunrise - seen from Kala Patthar

Mt Everest sunrise – seen from Kala Patthar

Vägen tillbaka gick otroligt snabbt och smidigt. På endast tre dagar är vi tillbaka i Lukla igen och känner oss starkare än någonsin! Dessutom har vi fått se det vackra lanskapet spelas upp i revy på vägen ned. Denna gång har vi verkligen möjlighet att njuta av vyerna.

We asked for Elrond but he wasn´t at home ;)

We asked for Elrond but he wasn´t at home ;)

Last glimpse of Everest

Last glimpse of Everest

Back in Lukla

Back in Lukla

Under resan har vi fått en mycket bra inblick i den buddhistiska Sherpakulturen. Vi fick möjlighet att besöka flera munkkloster och vår guide som själv är Sherpa har delat med sig av många intressanta historier. Sherporna får redan som barn använda sina ben otroligt mycket då vissa har 1,5 timmes promenad till skolan. Därefter börjar många arbeta som bärare och jakherdar och går ständigt upp och ned för bergen. Folket lever nära naturen och sina djur. Därför är de noga med att förvalta sin miljö väl eftersom de är så beroende av den för att överleva.

Monks practicing for festival dance

Monks practicing for festival dance

Buddhist monument

Buddhist monument

Sherpa family doing daily chores

Sherpa family doing daily chores

Our guide examines the peppers on the market

Our guide examines the peppers on the market

Under ett av våra besök i ett munkkloster så fick vi beskåda skallen från den fruktansvärda snömannen, Yeti. Denna skalle gavs som en gåva till folket i Khumjung från kringliggande byar då de hade en festival. Till en början så var gåvan föga uppskattad men nuförtiden så har dess betydelse ökat och visas den upp mot donationer från besökare.

The Yeti skull

The Yeti skull

The story of the Yeti skull

The story of the Yeti skull

Under vägen möttes vi av många bra intiativ från volontärer. Bland annat en ögonklinik för lokalbefolkningen, där Amerikanska läkare kallade in alla förbipasserande för att undersöka deras syn och ge behövande glasögon. Eftersom närmsta optiker finns i Kathmandu var detta till stor hjälp. Dessutom fanns det ett läkarteam av volontärer på plats i en klinik i den högt belägna byn Pheriche. Eftersom många drabbas av höjdsjuka vilket kan leda till livshotande tillstånd var dom till stor hjälp. De höll även föreläsningar varje dag om hur man förebygger höjdsjuka, och framförallt ger de lokalbefolkning gratis sjukvård som de i annat fall inte skulle ha möjlighet till. Vi hade även turen att få ingå i en läkarstudie av läkarstudenter från Kanada. De mätte vårt blodtryck, syremängd i blodet och puls i tre olika byar. Det var intressant att se hur fort våra kroppar anpassade sig och hur mycket starkare vi blivit när vi var på väg ner igen!

"I´m on top of the world"

“I´m on top of the world”

Denna resa är helt klart ett minne för livet! Aldrig tidigare har vi ställt oss inför en större fysisk eller mental prövning. Och att se Himalaya i soluppgången från toppen av ett berg är få förunnat…

As the sun closes on Mt Everest, so does our adventure in the Himalayas!

As the sun closes on Mt Everest, so does our adventure in the Himalayas!

(Om du vill läsa lite mer detaljerat om vår tur kan du surfa in på vår Cyber cast blog, från Peak Promotions hemsida, där vi skrivit dag för dag om trekkingturen.)

Goodbye Sweden! HELLO NEPAL!!!

Med spänd förväntan och Göteborg som bjöd på sitt klassiska höstväder så var det inte många tårar som föll längs våra kinder när vi hoppade på planet för äventyren som väntar oss nästkommande fyra månader.

DSC_0769

En snabb flight till Istanbul som följdes av några timmars mungiga på dess flygplats gjorde att John Blund låg tätt över våra sinnen när vi hoppade på nattflighten till Kathmandu. Båda två somnade tvärt med huvuden i klassiskt *mata-mig-med-vindruvor”-position för att kort därefter väckas bryskt av den “lätt” stressade flygvärdinnan som delade ut nattmackan. Efter att i ett zombie-liknande tillstånd tillskansat oss de födoämnen som vi fann njutbara var det återigen dags för skönhetssömnen. Sofia var den kloka utav oss och använde den varma gosiga filten som låg framme, varpå jag tänkte lite snabbt “jag blundar bara nån sekund innan jag drar på mig min filt”. Kl 05:45 hade jag fortfarande inte tagit på mig filten och det var dags för landning i Kathmandu. Tyvärr så låg dimman tät kring staden så vår pilot kände sig nödgad att visa upp grannlandet Bangladesh och staden Dhaka från ovan, samt fylla på med soppa då de hade något specialpris på den där enligt utsago ;)

Vägen tillbaka till Kathmandu gick väl och vi välkomnades av denna vy nedan när vi närmade oss. Vi förstår till fullo varför det är så populärt att vandra i detta land – Fantastiskt!

Nepal from above

Väl nere på fast mark och passerat säkerhetskontrollen helt obemärkt så möttes vi av vår kontaktperson på CWCN, Tirupati. Trots en stor hinduisk festival och långledighet så tog han sig tid att guida oss till vårt krypin på Pasayard, ett hostel för volontärer. Efter en snabb genomgång av dos ´n don’ts så gick vi ut i stan på egen hand för att skaffa föda. Det fanns ett antal herrelösa hundar, men då de var alltför söta – läs snabba ;) – så insåg vi att det måste finnas enklare sätt att skaffa mat. Enklare, njae, men mer etiskt – ja. De flesta restauranger var stängda pga festivalen men vi kom till slut fram till ett litet lokalt dropin där maten tillagades a la minut i gränden vid sidan av bordsplatserna.

Det var allehanda prydnader och målningar på gatorna som ni ser i bilderna nedan i samband med festivalen, och vissa som gjorde dessa var riktigt talangfulla konstnärer.

DSC_0016
DSC_0012

DSC_0006

Dagens blunder var till trots inte den försenade ankomsten utan århundradets dyraste philadelfiaost som man kan få tag på i den lokala supermarketen – 67 riksdaler – och detta jämföras med en trekvarts taxiresa som kostar 60:- eller restaurangbesöket som kostade 11:-/person :D

Hur som helst så är vi väldigt glada över att vara här och nu ska det bli dags att krypa till kojs!

Dagens info är att tidsskillnaden är 3h 45min – som vi ligger före er! Godnatt vänner, bekanta, kollegor och alla ni andra!

// Erik & Sofia